Jag har varit kristen i elva år. Att tro på Jesus är det bästa som någonsin har hänt mig. Det är inte en religiös fras för mig det är verklighet. För innan jag mötte Honom levde jag i ett mörker som höll på att förgöra mig.

Missbruket var tungt. Kriminaliteten var vardag. Droger, fel sällskap, våld och destruktiva val var min norm. Jag levde utan riktning, utan frid och utan hopp. Jag sårade människor. Jag förstörde för mig själv. Jag var fast i ett liv som bara gick djupare ner.

Men Jesus mötte mig där.

Inte när jag var perfekt. Inte när jag hade ordnat upp mig. Utan mitt i kaoset. Mitt i smutsen. Mitt i beroendet. Och sakta men säkert började något förändras. Jag blev fri från missbruket. Fri från kriminaliteten. Fri från det liv som höll mig bunden. Det var ingen snabb genväg det var en kamp, en process, men Gud bar mig igenom den.

Idag lever jag ett helt annat liv.

Jag har en underbar fru min livs kärlek. Hon är en välsignelse i mitt liv. Hon känner hela min historia och älskar mig ändå. Vi står tillsammans, och den kärlek vi delar är något jag en gång trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Jag är tacksam varje dag för henne.

Samtidigt lever jag ett liv som många kristna inte förstår eller accepterar. Jag är porrbloggare. Jag skäms inte över det. Jag vet att det provocerar. Jag vet att det väcker reaktioner. Och många kristna har valt att ta avstånd från mig på grund av det.

Det har gjort ont. När människor som talar om kärlek och nåd väljer att gå, då känns det. Men jag har också några kvar kristna vänner som inte dömer mig, som ser min resa, som vet var jag kommer ifrån. De ser inte bara vad jag gör idag de ser miraklet i att jag inte längre lever i kriminalitet, våld och missbruk.

För mig är det en verklig skillnad. Jag säljer inte droger. Jag begår inte grova brott. Jag lever inte i det mörker som en gång definierade mig. Jag har lämnat det bakom mig. Jag har valt ett annat liv.

Människor kan ha åsikter. De kan diskutera, kritisera och ifrågasätta. Men de levde inte mitt gamla liv. De vet inte hur nära jag var att förlora allt. De vet inte hur djupt jag satt fast.

Jag vet vad jag har blivit räddad ifrån.

Jesus är med mig i varje hörn av mitt liv. Inte bara i kyrkbänken. Inte bara i det som ser fromt och korrekt ut. Han var med mig i min värsta period och Han är med mig nu. Jag tror inte att Guds närvaro försvinner bara för att människor har åsikter.

Min tro är verklig. Min frihet är verklig. Min tacksamhet är verklig.

Jag är inte perfekt. Jag är inte färdig. Men jag är fri från det liv som höll på att döda mig. Och jag tänker aldrig gå tillbaka dit.🙂